Sammelammen

Min underbara Sam, att det finns sådana resurser i den lilla kroppen. En dag med honom kan bjuda på allt. Förmiddag är han så arg (för att han måste städa upp leksaker innan han ska ta fram nya) så han säger att han ska packa alla sina saker och åka hem till Sverige, UTAN oss. Det håller väl i sig i en timme. Nästa gång är han överlycklig för han precis lärt sig att räkna +.
En liten stund senare är han arg för han vill inte äta just det mellanmål jag serverar och han undrar om jag vill att han ska svälta. Jag svarar att det är den här maten vi äter och vill han inte ha, får han vara utan. Då blänger han på mig och säger: Om man inte äter dör man, vill du verkligen att jag ska dö?
Nästa stund vill han ut och leka och är överlycklig och springer och skrattar med sina bröder men så får han inte på sig jackan och muttrar. Och så går dagen på med hela tiden återkommande känslostormar. Det är den åldern nu.

Sam har plockat av bordet

Han är ENVIS och noggrann och tar det mesta på största allvar. Han har stor ansvarskänsla och älskar att hjälpa till om inte han plötsligt får ont i ett ben eller finger och ABSOLUT inte kan röra sig mer :)
Jag tampas med lillkillen men njuter av honom och se hur han utvecklas. Speciellt när han kramar om mig på kvällen och säger: Du är världens bästa mamma!