Leeds Castle

Barnen och jag åkte till romantiska Leeds castle och vi fick uppleva en hel del trevligt. På markerna runt omkring spatserade fåglar av alla slag. Slottet bjöd på en hel del från olika epoker, bland annat ett trä badkar från en av Henry VIII:s drottningar. De la i linnedukar för att skydda från stickor.

 Vi gick i en riktig labyrint och kom så klart bort oss, vi fick hjälp att hitta ut.

En rolig lekplats i form av ett slott/riddarborg. Efter ett tag kom en skolklass, så fascinerande att se alla dessa i mina mått mätt "finklädda" leka vilt.

Senare på dagen var det dags för en falkshow. Det gillade vi alla!

Lovely Folkstone!

Vilken härlig eftermiddag vi hade i torsdags Vi slutade skolan lite tidigare och åkte till Folkstone, en gammal fiskekuststad.
Vi tog zig sag stigen ner, när den byggdes efter 1:a vkriget hade de inte mycket murbruk så de använde sig av kol,  tegelstenar och porslin som fästmassa för stenarna. Detta berättade jag för barnen när vi gick nerför den och vi såg tallriks kanter lite här och där. Efter en stund säger Sam:

- Jag tycker synd om dem som bor här.
- Varför då?
- De har nog inte många tallrikar kvar.

Vi lekte i en stor park vid havet och det var så roligt, Tom älskade rutschkanorna och sa : Mer! så fort han kom ner. Albin var snäll och sprang upp och ner med honom.

Vi gick ner till den steniga stranden och njöt av havet, utsikten och känslan.

Till Marie (Caroline vi kommer tänka på dig)

"Den är till dig mamma"

Husregler

Vi har lite annorlunda regler i lgheten än hemma och då menar jag den andra raden. Inte springa, inte hoppa, inte marschera som en nordkoriansk soldat (Tom började med det förträffliga marscherandet så fort vi kom hit).

Sammelammen

Min underbara Sam, att det finns sådana resurser i den lilla kroppen. En dag med honom kan bjuda på allt. Förmiddag är han så arg (för att han måste städa upp leksaker innan han ska ta fram nya) så han säger att han ska packa alla sina saker och åka hem till Sverige, UTAN oss. Det håller väl i sig i en timme. Nästa gång är han överlycklig för han precis lärt sig att räkna +.
En liten stund senare är han arg för han vill inte äta just det mellanmål jag serverar och han undrar om jag vill att han ska svälta. Jag svarar att det är den här maten vi äter och vill han inte ha, får han vara utan. Då blänger han på mig och säger: Om man inte äter dör man, vill du verkligen att jag ska dö?
Nästa stund vill han ut och leka och är överlycklig och springer och skrattar med sina bröder men så får han inte på sig jackan och muttrar. Och så går dagen på med hela tiden återkommande känslostormar. Det är den åldern nu.

Sam har plockat av bordet

Han är ENVIS och noggrann och tar det mesta på största allvar. Han har stor ansvarskänsla och älskar att hjälpa till om inte han plötsligt får ont i ett ben eller finger och ABSOLUT inte kan röra sig mer :)
Jag tampas med lillkillen men njuter av honom och se hur han utvecklas. Speciellt när han kramar om mig på kvällen och säger: Du är världens bästa mamma!

Raining cats and dogs

I morse gjorde sig frasen "It´s raining cats and dogs" sig påmind. Kommer i håg att vi lärde oss den i skolan för länge sedan, men jag har aldrig hört engelsmän använda den. Jag var ute på en tidig powerwalk och insåg att vi får vara inne lite mer i dag. I går gick vi en mil.

På vägen till biblioteket i går såg vi poliser gå åt ett håll än vi och vi undrade vad som hänt. Strax efter kommer en ung man springande förbi oss i full fart. Det fanns visst poliser på vår gata också för några äldre män tar upp sin walkitalkies och säger att "den andre springer förbi oss och svänger av vid biblioteket. Han har tagit av sig sin mössa" och så gick de efter. Man kan kanske säga att deras kroppshyddor utgjorde ett hinder. Både läskigt och spännande tyckte vi. Ashford är annars en av de minst brottsliga platserna i England.

Världen är liten

Vi insåg att M behövde en cykel och tittade på Gumtree (Blocket). Det fanns en billig men som verkade ok, vi åkte dit och träffade en underbar familj som sålde den. Vilka trevliga människor det bor i det här landet tänkte vi.
I söndags när vi sitter i kapellet kommer en man fram och ställer sig vid vår rad och bara ler.
Hmmm, jag känner igen honom, är det kanske en skådespelare? tänkte jag.
Så går det upp för mig att det är mannen som sålde cykeln. Vad gör han här?

Det visade sig att mannen, Tony, hade tänkt att vi var en så trevlig familj och att vi borde få veta om evangeliet, men så tänkte han att vi svenskar är väl inte så intresserade av sådant så...
När han kom in kyrkan såg han oss sitta där och tänkte att det är precis så det ska vara, att vår familj redan vet om evangeliet. Vi var hem till hans familj på kvällen och de är så härliga. Världen är bra liten!
Kramis

Loppis

Den loppis vi besökte i lördags var inte så rolig men slaktaren var där och höll upp sina köttbitar skrikande ut sina priser. Folk stod flockade omkring och väntade på den köttbit som just de ville ha. Skulle vilja ha det så i Sverige.

Vi köpte ägg av en lokal bonde som även sålde enorma potatisar.

Vilken patriotisk vespa! Union Jack, till skillnad från Sveriges flagga, finns på allt. De säljer muggar, kuddar, fåtöljer, väskor, skor, askar, påslakan, skooters, ramar mm och då pratar jag om vanliga affärer inte turiststråken. Jag har svårt att se många svenskar köpa den blågula på kuddar i soffan och sina möbler mm. 

Finn ETT fel! 

Svar: En Citroen kombi bland alla vackra jaguarer.

Tom drömmer om bilar.

Måste visa det fantastiska takhuset i Dover som inte hade några ytterväggar, bara tak och gavlar!

2000 år tillbaka i tiden

Fantastisk dag i Dover. Vi skulle egentligen bara åka på en lokal bakluckeloppis och sedan se vad mer vi orkade,  det har tagit en hel del energi att komma i ordning och in i nya rutiner. GPS visade fel (!) och vi kom ut på motorvägen och då finns ingen avfart förrän efter en mil så vi tänkte att vi åker väl vidare då till Dover. Vi körde runt och tittade på staden, de har byggt hus vid och till och med i de vita klipporna, centrumet påminde om en liten by i Frankrike och det vara ganska nergånget.

Vi åkte upp till slottet och blev förundrade över utsikten och dess historia.

Uppe i det gamla tornet fanns ett skådespeleri som varade i nästan 2 timmar. Vi fick vara med och gömma den man som var i onåd inför kungen och lura riddarna som jagade honom, lyssna på gamla sagor av prinsessan och vara med vid kungens stora fest. Vi fick underhålla kungen och servera maten. Vi blev även hårt inspekterade av en tjänare om vi var rena om händerna och inte hade armbågarna på borden. Jag ska ta efter den inspektionen!

Slottet har använts i många krig även i de två sista världskrigen. Det finns långa tunnlar under, men vi hann inte med dem så vi ska tillbaka ngn eftermiddag. Barnen tyckte det var så roligt och vi vuxna med.

Den äldsta byggnaden inom slottsmurarna, en romersk fyr, var cirka 2000 år gammal och byggdes alltså strax efter att Jesus dog.

Kan inte annat än hålla med i Dannys refräng: AAAaaaaaaamaaaazing!

De vita klipporna ska vi bege oss till en eftermiddag och se. Det finns så mycket roligt att upptäcka och uppleva och det bästa av allt: Vi får göra det med familjen!

Kramis till alla

Chipselips

Chips, chips och återigen chips. England måste vara chipstillverkarens största dröm
 ( som har blivit sann).
Till lunch äter de flesta en macka och till efterätt en liten chipspåse. De är så behändigt små så man får inte dåligt samvete (inte så dåligt, i alla fall). I morse när jag lämnade M på jobbet så stod det en kioskbil utanför. En kvinna kom gående och köpte en liten chipspåse, så kom två till kvinnor gående och köpte chips. Inte så konstigt kanske när affärernas luncherbjudanden ser ut så här.

Dessutom finns chipshyllorna utspridda lite varstans i butiken om man av någon anledningen skulle råka gå förbi den långa chipskorridoren med alla tänkbara smaker på vardera sida.

Och...ja jag har redan köpt små påsar och vi har ätit några(!)

Kramis

Tk Maxx

Marie and Caroline, this is for you!

Hemskolning

Skoluniformerna är på (i A:s fall Adidas outfit) och vi lär oss läsa, skriva, räkna och en massa engelska. Sam har börjat i min skola med så jag har två exemplariska :) elever. Tom skrotar omkring och stör men det går bra. Vi fick avbryta och åka och köpa stövlar till Sam och en fotboll för att kunna spela på rasten.
Spelandet urartade för Tom var trött och vägrade lämna i från sig bollen och skrek och skrek. Vi är ju inte hemma så viss hänsyn måste tas till alla hotellgäster.

Vi bor ju högst ovanpå ett hotell i en vindslägenhet och det är ett gammalt hus med trägolv (ja det är ingen heltäckningsmatta, otroligt va?) och när man går så låter det i hela huset. Tänk er då tre dundrande killar som spränger ljudvallarna genom att bara existera. Vi har haft ett väldigt sjå med att få dem att vara tystare och gå tyst, inte klampa som elefanter. I går hade vi faktiskt en gålektion med gåövningar. I dag gav jag upp och köpte mjuka tofflor, hoppas det hjälper.

Kramis
R

Mat English Style

Så fascinerande hur krångligt det kan vara att handla mat i ett annat land! Det tar så lång tid för mig att handla, först att hitta allt och sedan välja och förstå vad skillnader är och innehåll. Men så roligt på samma gång, urvalet är såååå mycket större och jag kan knappt vänta tills jag får prova mig fram. Det enda problemet är att det är så mycket socker i allt. Nog för att det socker hemma i det mesta men jag upplever det som mer onyttig vardagsmat här. Kanske för att jag inte är insatt än men alla bakverk och pajer med smördegar och påhittade ingredienser hoppar på mig när jag går runt i affärerna. Min favorit stormarknad hittills är Tesco.

Lite vanliga livsmedel förpackade English style. Mjölk, youghurt, grädde och creme fraiche.

Äntligen framme!

Vi åkte tidigt i fredags morse efter flera veckors förberedelse. Det var en lättnad att äntligen sitta i bilen.

Vi hade en bra färd till Göteborg där vi tog färjan över till Danmark. Sam och Tom lekte sjökaptener och vi spelade pingis, biljard och minigolf i aktivitetsloungen, det var roligt för alla.

När vi anlände i Fredrikshamn bodde vi på ett fint kristet hotell, en trevlig upplevelse med god frukost. Vi åkte upp till Skagen och visade barnen de otroliga sandstränderna. Vattnet var lågt och det var cirka 50 m torrlagd havsbotten, full med vackra, mjuka stenar. Vi plockade stenar och förundrades! Fast inte Sam, han tyckte havsbottnen var läskig och sprang till de säkra sanddynerna.

Vi anlände till Esbjerg lagom för att köra ombord på Englands båten. Vi fick en liten hytt som vi pressade in oss i men åt gott av all god mat. Albin och jag åt meloner i mängder!

Nästa dag vid lunch var vi framme i Harwich och vi började vår färd ner till Ashford. PÅ vägen såg vi område efter område som Mikael tjänat i som missionär och vi stannade i det första och åkte till kapellet i Ipswitch. Vi hann inte vara med på mötena men fick träffa lite medlemmar. Det var skönt att få lite "söndagskänsla". Jag körde bilen i den engelska vänstertrafiken och klarade det bra, så skönt att det gick! Vi tog vägen genom London och såg en del på vägen, när vi kom närmare Kent blev det grönare och grönare. Träden står i blom redan och det är mer vårigt här.

Till slut var vi framme efter cirka tre dagars resa. Inget mot de gamla emigranterna!

Vi installerade oss lite och sedan var det dags för att sova, vi somnade sent, glada för att vara framme.

Kram R

Påska

Min mening med påsk!

På väg, helst...

Man blir lite handlingsförlamad när man ska packa in familjen och tillhörigheter i en liten bil och lämna hem och fosterland. Helst vill jag vara inpackad och på väg redan, skippa den här processen.
A:s kasse är fullproppad med böcker från skolan och biblioteket. Vi ska köra så det ryker men på ett roligt sätt, på A:s inlärningssätt. Det blir en utmaning!