Äntligen framme!

Vi åkte tidigt i fredags morse efter flera veckors förberedelse. Det var en lättnad att äntligen sitta i bilen.

Vi hade en bra färd till Göteborg där vi tog färjan över till Danmark. Sam och Tom lekte sjökaptener och vi spelade pingis, biljard och minigolf i aktivitetsloungen, det var roligt för alla.

När vi anlände i Fredrikshamn bodde vi på ett fint kristet hotell, en trevlig upplevelse med god frukost. Vi åkte upp till Skagen och visade barnen de otroliga sandstränderna. Vattnet var lågt och det var cirka 50 m torrlagd havsbotten, full med vackra, mjuka stenar. Vi plockade stenar och förundrades! Fast inte Sam, han tyckte havsbottnen var läskig och sprang till de säkra sanddynerna.

Vi anlände till Esbjerg lagom för att köra ombord på Englands båten. Vi fick en liten hytt som vi pressade in oss i men åt gott av all god mat. Albin och jag åt meloner i mängder!

Nästa dag vid lunch var vi framme i Harwich och vi började vår färd ner till Ashford. PÅ vägen såg vi område efter område som Mikael tjänat i som missionär och vi stannade i det första och åkte till kapellet i Ipswitch. Vi hann inte vara med på mötena men fick träffa lite medlemmar. Det var skönt att få lite "söndagskänsla". Jag körde bilen i den engelska vänstertrafiken och klarade det bra, så skönt att det gick! Vi tog vägen genom London och såg en del på vägen, när vi kom närmare Kent blev det grönare och grönare. Träden står i blom redan och det är mer vårigt här.

Till slut var vi framme efter cirka tre dagars resa. Inget mot de gamla emigranterna!

Vi installerade oss lite och sedan var det dags för att sova, vi somnade sent, glada för att vara framme.

Kram R